2022 råkade det sig så att vi alla hade sökt Nordiska Visskolan, en ettårig kurs på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, något som visade sig vara ett kanonbeslut. (Rekommenderar alla att gå den. Oavsett.) Där träffades vi och började spela tillsammans, först i ett gemensamt konsertprojekt, sedan på turné i Småland och Finland, och har sedan dess bara velat fortsätta. Nu lanserar vi därför vår nya konstellation "Klangeriet"där vi ämnar ta vara på våra olikheter och erbjuda, något udda, och minnesvärda konserter. Vi kan faktiskt med stor säkerhet lova att det finns ingen som är lika bra på oss som vi. I den matchen är vi svårslagna. 

​

​

De som är vi är: 

Anders Liv - "Allting är en slump. Livskrisen tog mig till musiken och scenen. Och typ räddade mig liksom. När jag fyllde 30 fick jag ett piano och började spela boogie woogie. Sen hamnade jag i kris på många sätt och började skriva visor om det. Jag och min vän Matilda startade upp 'Förortscountry', nån slags band/musikkonstellation, för att bejaka livskrisen och musicera kring den.  Så anmälde mina vänner mig till Nordiska Visskolan. Och, ja det var liksom det bästa som har hänt mig. Nu vill jag bara ut och spela. Kanske känner nån igen sig, eller tycker det svänger eller både och."

​

El Raffé - "Jag kommer från Iran och växte upp med massa olika sorters musik. I familjen var musikintresset stort, men det var utbildning som var i fokus. Jag ville alltid spela själv, men det var först som vuxen jag hade möjlighet att börja. Sen har allt bara handlat om det. Det finns inget viktigare. 2016 kom jag till Sverige och idag skriver jag mest på svenska och spelar flamenco-gitarr, men med influenser från alla håll. Så det blir en slags fusion. Förhoppningsvis inte confusion :)"

​

Katarina Hemlin - "Jag kommer från Guldheden i Göteborg, är 26 år nu och sjunger främst eget material till akustisk gitarr. För några år sedan skrev jag en låt om min hemstad som sedan kom att bli soundtrack för dess 400-årsjubileum, vilket aldrig upphör att förundra mig. En sån sak som inte händer hände, och jag är bara så enormt glad och tacksam för allt jag fått uppleva tack vara det. Så har jag ju skrivit andra låtar också. Som jag väldigt gärna vill spela inför publik! För om man sitter och skriver sånger får man nog erkänna att det är någonting man vill säga. Och då är det förstås roligast om nån lyssnar!"

​

​

​